tisdag 29 september 2015

Bildkavalkad =)

Hela familjen från i sommras

Elise leker i vattenpöl









Cortina


Hej igen.

Det har hunnit hända en del sen förra inlägget, vi har bl a firat vår 5:e bröllopsdag det gjorde vi den 4/9 och det blev inte som vi tänkt oss. Amoz min älskade man kom hem ca en timme tidigare än vanligt. Han hade med sig en underbar bukett till mig. Lite senare på dagen gick vi ut en sväng med barnen, tog en glass och gick sedan vidare till lekparken. När vi kom hem dröjde det inte så länge innan det ringde på dörren, där stod mina föräldrar. Blev väldigt överraskad kan jag ju säga. Ja det blev vi båda, lite senare dök även några andra upp, barnens kusiner med deras mamma. De tog med sig våra töser å åkte till farföräldrarna. Kvar blev vi med mina föräldrar. Vi gick ner till Ceasars, en restaurang vi åt bröllopslunchen på, där blev vi bjudna på en trerätters middag. Supergott alltihop, såhär såg det ut..



Missade bilderna på efterrätten men men, när vi ätit upp så gick vi hem till oss igen o då skulle vi packa lite kläder med oss, då började tankarna snurra, kan jag lova.. När vi satt oss i bilen så gick färden mot Västergötland, vad det såg ut som iaf och så var det också, pappa o mamma kidnappade oss ner till dom. Väl framme så kom vi innanför dörren å då började vi hojta till alla tänkbara som gömde sig att de nu kunde komma fram, men inga gjorde det. Så då satte vi oss en stund å mös med päronen, med en sängfösare. Vi blev tillsagda att sova tills pappa skulle säga till, så det gjorde vi.. NÄSTAN. Jag vaknade vid 2 o var klarvaken till kl 6, somnade strax efter och runt 7:30 tror jag kommer mamma o pappa insjungandes med buller å bång. De hade fixat en första frukost utanför vårat sovrum, champangefrukost med jordgubbar o choklad. Jättegott!

                                                                            Nyvakna o sådär...

 När vi kom ner väntade en 2:a frukost på oss. Sen blev vi kidnappade igen kan man säga.. Vi skulle ha hörlurar med musik, hörselkåpor, ögonbindel och ett stort påslakan drogs på oss när vi satt oss i bilen. De hade sagt att vi skulle tillbaka till Kumla men vi kände redan i början av vår färd att så inte var fallet.. Vi åkte mot Skövde där vi skulle åkt mot Tibro. När vår färd slutade gick vi ur bilen och hinner inte riktigt vänja oss vid dagsljuset då vi suttit i totalt mörker, så hör vi ett rungande GRATTIS o välkomna. Där stod hela klanen min, närapå, en syster med familj o bror kom strax efter oss. Det var en härlig dag som innehöll god mat, lekar och samkväm.



Vårat högsäte under kvällen..







När vi skulle inta vår sovinrättning för natten som var en husvagn........



 .......välkomnades vi av det här också, dock var vi ganska så mkt trötta så vi fick med oss den hem istället, en korg som har gått runt bland de övriga syskonen som gift sig och som vi firat på liknande sätt..

 
 
 
Dagen var helt underbar!

måndag 16 februari 2015

Ett utomkvedshavandeskap....

Detta är vad som hände i början av året, något jag inte hade velat vara med om men som oturligt nog ändå hände...


I tisdags på kvällen fick jag ont i magen, det blev bara värre å värre framåt natten. Vid 2-3 tiden ringde jag 1177, de ville att jag skulle äta något samt ta smärtstillande för att på morgonen ringa vårdcentralen. Tror jag somnade vid 4 tiden på morgonen i soffan, runt 6.30 väckte min man mig och undrade hur det var. Vi pratade lite innan han åkte till jobbet, sen vid 7 ringde jag vårdcentralen och lyckades få en telefontid lite längre fram på förmiddagen..

När de väl ringde och jag fick förklara mina symptom (heter det så?) så rådfrågar sköterskan en kollega innan hon återvänder till mig med ett svar. Svaret blev: Du måste åka in till akuten.
Jag sms:a Amoz och han kom hem och hämtade oss, barnen och mig. När vi lämnar hemmet så gör det ont från underlivet ända upp till axlarna.

Vi kom in till akuten runt 12 tiden och blev först hänvisade till väntrummet där det satt ett par som Elise och Cortina charmade rejält innan de fick komma in. Vår väntan blev inte så lång heller, utan strax efter paret gått iväg kom dom och hämtade oss också. Jag får berätta hur det känns och sköterskan tar blodprov och så frågar jag henne vad hon tror det kan vara. Sköterskan säger att hon inte riktigt vet då magen inte är hennes specialitet, men hon gissar att det kan vara magkatarr. Det är i alla fall något svar som lugnar lite då tankarna som skenat iväg under det timmar man haft ont är : Jag kommer att DÖ!

När hon är färdig blir vi hänvisade till ett nytt väntrum där ordet nytt verkligen stämmer, renoveringen är i full gång, de finns inplastade stolar m.m som inte riktigt har satts fast i golvet ännu. Så vi står i hallen en stund och funderar: Ska vi verkligen sitta här inne, det går ju inte.. En sköterska kommer precis då och hänvisar oss att sitta ner utanför väntrummet. Vi sitter där en stund, så kommer sköterskan som tog blodproverna och säger att vi kan ju sätta oss inne på barnakutens väntrum så får barnen lite roligare att fördriva tiden. Så vi går dit och sätter oss, barnen fick roligare, främst Elise =)



Vet inte riktigt vad klockan är när vi återigen blir hämtade, men tillslut blir vi hänvisade till ett rum där doktorn snart dyker upp. Han ställer massa frågor bl a om jag är gravid. Jag säger då Nej, inte vad vi vet om i alla fall.. Efter ytterligare frågor och kläm och känn så går han iväg och ska kolla upp blodproven. Han återkommer efter en stund och säger: Graviditetstestet visar positivt så du är gravid, med tanke på hur ont du har så måste du upp till kvinnoklinikens specialist avdelning där de kan göra en gynekologisk undersökning på dig. Samt även bestämma vad du ska få för smärtlindring.

Kort därefter kommer två sköterskor och hämtar oss, Elise får sitta i mitt knä medan de rullar iväg mig och Amoz kör Cortina i vagnen. Strax är vi uppe på avdelningen och de vet inte riktigt vart vi ska ta vägen, men tillslut rullas jag in i undersökningsrummet. Innan dörren stängs så kommer det in ett tiotal studerande som tydligen ska vara med, vilket jag inte får frågan om, men då de behöver lära sig är det väl bara att gilla läget. Så börjar undersökningen med ultraljudet, de pratar lite sinsemellan och vänder sig till mig efter en stund, då säger läkaren: Du har blod i hela magen, vi kan inte vänta utan måste operera så snart vi kan då vi inte vet vart blödningen kommer ifrån. Det mest troliga handlar det om ett utomkvedshavandeskap.

Amoz och barnen blir hänvisade till ett rum och jag blir iväg rullad till operationssalen. När man lagt sig tillrätta i stolen så kommer en man in, pratandes i telefon och efter en stund går han ut igen, en av sköterskorna säger då:
- Var det där narkosläkaren? varpå den andra säger :
- Jag vet inte, jag har aldrig sett han innan..
Känns jättetryggt, hehe.. Det pratar lite och så säger det att de har många inhyrda så alla har inte hunnit träffas.. Efter en stund kommer han återigen in och de kan påbörja operationen.
Klockan är då strax efter 15, jag vaknar upp runt 18:30 och blir kvar på uppvaket till 20:30 ungefär. Sen rullas jag till rummet där min familj väntar, min man har under hela tiden jag varit borta inte fått någon information alls om hur det gått men det kanske är praxis här? Men det kan ju även ha blivit bortglömt av någon anledning..

Det gör ju ont hela tiden, men blir ännu värre på natten. Vid 00 tiden ringer jag på klockan och väntar en stund, ca 40 minuter senare har det fortfarande inte kommit någon så jag går ut för att se om jag kan få kontakt med någon sköterska. När jag kommer fram till ett rum strax innan  receptionen står en sköterska och viker tvätt eller liknande, och blir helt förfärad, när jag kommer och utbrister med gråten i halsen : Jag behöver hjälp, jag har så ont!

Hon springer iväg och hämtar en sköterska till och när det kommer tillbaka står jag på knä på golvet, de hjälper mig upp och säger: Du skulle ha ringt på klockan istället för att komma hit ut.
- Jag gjorde det, men ingen kom..
När vi kommer in i rummet så kollar dom på klockan och upptäcker att den inte är inkopplad eller i alla fall inte har full kontakt. Klockan har hunnit bli 1 och nu gör det så ont att jag inte kan hålla tillbaka utan skriker rätt ut. De ger allt det har i smärtlindring, men utan att det hjälper. När klockan närmar sig 2-3 på morgonen börjar det onda släppa, för att jag istället ska bli illamående. Vet inte hur många kräkpåsar jag fyller under timmarna som går till morgonen kommer men många är det.. Någonstans under småtimmarna när jag sitter i en fåtölj i rummet med min spypåse kommer en gammal dam in, hon undrar vad jag heter och sen säger hon att hon heter Elsa, så tittar hon på mig och frågar om jag mår illa? Jag hinner knappt svara innan jag måste vända mig till påsen igen och hon backar ut ur rummet. Någon halvtimme, timme förflyter så hör jag Elsa igen, hon står utanför mitt rum och pratar med en sköterska, Elsa vet inte vart hon är eller varför hon är där. Jag ropar ut att hon heter Elsa, vet dock inte om det uppfattas. Jag går till sängen och försöker sova en stund. När jag vaknar nästa gång är klockan runt 8 och jag får sms av Amoz att han ska försöka ta sig in till 9.

När de kommer så är jag helt slut men kan ändå inte sova, så vi försöker umgås så bra vi kan. Elise klättrar upp och ur sängen titt som tätt, medan Cortina undersöker golvet och underredet på sängen, framåt 11-12 tiden har Cortina somnat i vagnen, Amoz har lagt sig bredvid mig i sängen där jag tillslut somnar, med huvudet mot hans bröstkorg, lyssnandes på hans hjärtljud.. Jag vaknar strax efter 13 och inte långt efter det kommer läkaren in för att berätta vad dom gjorde under operationen.

Läkaren berättar att de har fått operera bort en äggledare o ena hörnet på livmodern, men om vi vill ha fler barn så kommer det inte vara något problem. Det känns ju skönt att veta att man fortfarande kan få barn om vi vill..

Jag låg inne på sjukhuset i tre dagar.



Det har väl gått ca ett halvår sen det hände och allt är väl bra får jag väl säga.. Visst tänker man tillbaka på händelsen ibland och funderar....



Over and out!








tisdag 25 november 2014

Länge sen sist..

Vi är nu inne i sista veckan i November. Soligt är det idag, det är vi tacksamma för. Snart nog kommer väl snön, vill dock att snön ska stanna när den väl kommer, finns inget tråkigare med slask..

Som rubriken lyder var det länge sen jag skrev ett inlägg, vad har då hänt på dessa månader?

Ptjaaa.... Ganska mycket, men kommer bara nämna lite =)

Cortina gör framsteg, i helgen när vi var hos svärföräldrarna så låg hon på mage eller om det var ryggen kanske (Jag såg inte detta utan fick det berättat för mig av min man) så satte hon sig upp helt själv. Hon satt stadigt också, för det såg jag med egna ögon =) Nu lär det väl inte dröja så länge till innan hon går.. Men vi har inte bråttom =)

Den 9-13/11 åkte vi till Edinburgh, Skottland. Det var fantastiskt, helt underbart och vi har väl planer på att återvända till hösten.. Under den tiden vi var där borta så var våra barn hos sina far & morföräldrar. Elise var hos mormor & morfar medan Cortina var hos farmor & farfar. Väl där passade Cortina på att få tänder i plural.. När vi hade kommit hem och fick se tänderna hade hon inte en, utan tre tänder som  kommit upp nästan samtidigt. Elise har fått sina tänder två i taget, ska bli intressant att se när den eller de nästkommande tänderna kommer på Cortina.

I helgen firade vi svärföräldrarnas bröllopsdag (de gifte sig den 24 oktober, men då kunde vi inte fira dom så i helgen blev det istället) Vi brukar ge varandra presenter då, så iår var inget undantag.

Barnen fick kläder, gosedjur, block och pennor, marie kex (fick Elise, hela tre paket med kakor) ska försöka ta ngt kort på allt och lägga upp här sen.. När Elise öppnade ngt paket utropade hon WOW

Min man fick en hel uppsättning med kläder, riktigt fina om jag får säga det själv, sen fick han lite annat också.

Jag fick mascara, eyeliner, örhängen och en CROCK POT!!! Snacka om överraskning..

Här ska lagas långkok!!

Så mina vänner vad har ni haft för er?

måndag 18 augusti 2014

Bebisnamnet...

Nu har hon fått sitt namn, äntligen.. Hade tänkt skriva det via min mobil, men jag hittar ingenstans på bloggen i mobilen vart jag kan göra inlägg... SUCK!!!

Nåväl, här kommer det dock utan bild då jag inte hittar sladd att föra över bilder..

April Borgward CORTINA Jemima Flodeby

torsdag 7 augusti 2014

Sommaren!

Den har varit skön, varm, regnig, solig, orsak till brand, stressig, semesterlös i den bemärkelsen att vi som familj inte kunnat åka dit vi velat pga olika omständigheter, sommaren har tyvärr oxå inneburit dödsfall både bland nära och kära samt människor man inte lärt känna..

3/4 av människor som jag känner på ett eller annat vis har gått bort.

Min mormor..
Min mans chef..
Min ena granne..
Min svågers farmor.. (lärdes aldrig känna henne)

Vi har nu kommit fram till ett namn till våran lilla flicka, nu är det bara väntan på att få namnet(namnen) godkända.. Håller tummarna nu.. =)

Over and out!




fredag 6 juni 2014

Blötdjur...

Vi har gått ner oss i fiskträsket.. Vi har ett tag haft några akvarium, på 30, 60 och 75 liter. Där har vi haft allt från guppys (1 veckas fisk), scalarer, tetror, malar m.m

Nu har vi i gång ett 375 liters med malawiciklider och malar, strax ska vi även starta ett 160 liters med scalarer, tetror, torpedbarb och lite annan fisk. Så vi ska föra över de fiskar vi har i både 60 och 75 liters. Blir nog bra, vi har ju nu 2 malpar som lägger rom så de kommer få stanna i sina akvarium.. Kommer försöka fixa bilder inom kort.

Over and out